Rasen

Raspresentation

 

Historik

 

Perro de Aqua Español (Perron) är en gammal ras som har funnits på den Iberiska halvön sedan urminnes tider. Den största populationen finns i Andalusien där den används som vallhund. Den har samma ursprung som franska Barbet. Utseendet och arbetsuppgifterna har varierat beroende på var i Spanien den levde, sjöfågeljakt, fiske, vakt och vallning är några användningsområden. I dag har även nya arbetsuppgifter såsom sök- och räddningshund blivit vanligt och den används av brandmän och räddningsmanskap vid katastrofer, samt av polisen som skyddshund vid landets gränser. Även inom tävlingsgrenarna agility, bruks och lydnad börjar rasen visa ”framtassarna”. I Spanien tillämpas funktionsprov för herde-, jakt och vattenhundsegenskaperna. Perron blev godkänd som ras av FCI 1999 och de två första hundarna importerades till Sverige 1997.

 

Man talar om tre olika blodslinjerna/typerna

 

Typ ”Sierra”

 

Dessa hundar kommer från de södra delarna av Spanien och de är lite högre än de från norr. Mankhöjden kan vara upp till 54 cm. De är robusta och gedigna, med rundade revben. Pälsen är flera ulliga lager/skikt och färgen är oftast svart eller brun.

 

Typ ”Marismeño"

 

Hundarna från sumpmarkerna. Dessa hundar är utan eller har väldigt lite underull, vilket resulterar i väldigt vackra lockar och de föds mestadels med mörkbrun päls. De är lite lägre och lite längre än ”Sierra” typen. Hundarna är inte så robusta och med en mankhöjd på ca 48 cm. Dessa hundar används mestadels som apporterande och jakt hundar. De kommer från regionerna kring Sevilla, Huelva och Doñana nationalpark.

 

Typ ”Norr”

 

Dessa hundar har en finare struktur, plattare revben. Pälsen är mestadels sand och eller lerfärgad, pälsen är ullig och mycket tät. Detta är orsaken till färre lockar. De har mestadels används som hjälp åt fiskarna, hjälper till att dra ut fiskenät och fånga fisken och fiskeredskapen som ramlat över bord Dessa hundar kan av naturen vara lite misstänksamma mot människor, beroende på att de arbetar så självständigt. De tre blodslinjerna är i dag uppblandade och idag finns det bara en Perro de Aqua Español men samtliga typer är korrekta enligt rasstandarden. Det är förmodligen så att ett flertal hundar har mer karaktär av en viss blodslinje.

 

Egenskaper/Mentalitet

 

Rasen skall vara trogen, lydig, glad, arbetsvillig, vaksam och välbalanserad. Inlärningsförmågan skall vara exceptionellt god och den skall vara mycket anpassningsbar och den är livlig. Den skall vara kommunicerbar, ha sammarbetsförmåga och intresse av att vara sin ägare till lags. Den skall även ha ett självförtroende som gör att den skall kunna arbeta självständigt. En ”Perro” är oftast likgiltig i sin kontakt med främlingar, men den skall alltid vara hanterbar. Perrons uppmärksamhet gör den till en ypperlig varnande vakthund som inte får vara aggressiv. Perron har alltså lätt till skall även av glädje och när den är förväntansfull. Många Perros är mycket signalkänsliga vilket betyder att den lätt reagerar på okända ljud och synintryck. Här gäller det att matte och husse behåller lugnet och inger trygghet. Givetvis kan man träna sin hund som med allt annat att inte okynnesskälla. Vill man ha en helt tyst hund skall man kanske tänka en gång extra om Perron verkligen är hundras att välja.

 

Storlek och utseende

 

Rasen är medelstor, hanar 44 - 50 cm + - 2 cm, tikar 40 - 46 cm + - 2 cm. Storleken varierar mycket vilket kan bero på de tre ursprungliga blodslinjerna. Den är rustik och atletiskt byggd och har rektangulär kroppsform och spänstiga rörelser. Ögonen är uttrycksfulla och ska liksom nosen harmonisera med pälsens färg. Den har lockig päls och kvalitén varierar från nästan ingen underull till mycket tjock päls. Färgen skall vara enfärgad, vit, brun eller svart eller tvåfärgad vit/brun, vit/svart. Längden på svansen kan variera från stubb till hellång.

 

 

Pälsvård

 

Pälsen gör rasen väl rustad för olika klimat och gör den lämplig för såväl vattenarbete som arbete på land. Rasen fäller inte och den kräver ingen daglig pälsvård. Den maskinklipps regelbundet beroende på hur lång man vill att hundens päls skall vara, och den skall inte frisyrklippas. Två till tre gånger per år brukar vara lagom att klippa sin Perro. Man kan räkna med att pälsen växer ca 1 cm per månad men det kan variera från hund till hund. Att borsta eller kamma sin Perro är inte att rekommendera, då blir pälsen en jämn filttova. Då pälsen blir lång består pälsvården i att man delar på tovorna med fingrarna. Viktigt är dock att man har koll på örongångarna så att det inte blir för mycket hårväxt i dem. Fråga din uppfödare om råd vad gällande pälsvård och klippning

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Copyright All Rights Reserved Kennel Chiegas 2014-2017